Disco me, Baby!

Att vara i skolan och bara vara överhuvudtaget har ändrats så mycket sen min granne fick barn. Hon är lika gammal som jag och har en dotter på snart sju månader. Hon valde själv att skaffa barn med sin fem år äldre pojkvän. Med det valet slängde hon bland annat bort sin skolgång. Hur kan man göra något sånt mot sig själv. Visst jag vill också ha barn någon gång men inte nu. Jag vill inte missa alla prov, läxor, skolkningar, förseningar och allt som hör skolan till. Jag struntar i om jag har fem prov och sju läxor i veckan för jag går i skolan och är glad för det. Skulle aldrig välja bort det för att sitta hemma och amma.
   En annan sak som hon slänger bort är kärleken. Visst hon kanske inte vill vara med sin nuvarande pojkvän livet ut, men hur ska hon kunna få en ny pojkvän när hon har ett barn? Hon kommet inte kunna skaffa någon ny på några år i alla fall. Jag skulle inte kunna kasta bort det där med dejtandet och nya pojkvänner, bli kär.  Att bara vara ifred. Hur kan man ge bort det? Om man är ledsen kan man bara inte gå ifrån sin bebis. Det funkar inte så? Hur kan men neka sig själv att vara ifred?